I vår
ägo har vi också ca 15 nötkreatur. Det är några dikor med kalvar plus ungdjur. Vi
skickar tjurarna till slakt vid 22-24 månaders ålder.
Kvigorna lägger vi antingen på eller säljer som
livdjur.
Vi har
provat de flesta raserna. Hereford,
Aberdeen Angus, Jersey, SLB,
Fjällko, Rödkulla,
Limouisin, SRB, Blonde d’Aquitaine, Charolais och
Simmental.
Nu har
vi tre renrasiga kor av raserna charolais, simmental och SRB. I
övrigt är det korsningsdjur, mest köttdjursinslag, men
en gnutta SRB-blod i moderdjuren skadar inte, även om
det innebär lite mera jobb då man får bereda sig på att
mjölka
för
att hålla koll på juvret efter
kalvning.
Tyvärr
kan man inte livnära sig på små jordbruk idag, även de
stora har det svårt. Det är en konstig utveckling med
tanke på hur bräcklig vår tillvaro ändå är. Stora
epidemier kan bryta ut och plötsligt kan vi inte
importera längre. Vad skall då det svenska folket
livnära sig på? Dessutom är svenskar i allmänhet noga
med hur djuren har det och hur de sköts och Sverige har
den strängaste djurskyddslagen i världen, och det
kostar, men ändå väljer konsumenten det billigaste
köttet i disken! Plötsligt är det någonting annat som
styr, och man glömmer av hur det billiga köttet
producerats. Dubbelmoralens
land!
Som
den siste mohikanen så skall vi i alla fall hålla
ut! Så länge vi har råd så skall det finnas kor hos oss!
Kossor och hästar, ja alla djur förresten, är rena
medicinen för både kropp och själ! Men skall vi ha öppna
landskap då behövs också klövdjuren!
En
kanin har vi och en gårdvar, en rottweiler, dessutom en
handfull katter som håller musrent!
Fåren
och hönsen har flyttat sedan några år
tillbaka,
men
vem vet, kanske blir det lite hönor igen så
småningom.
