Welsh mountainponnyn kommer ursprungligen, som namnet antyder, från de walesiska bergen. De har levt där sedan urminnes tider. Deras ädla, typiska utseende, har de fått genom inkorsning av orientaliskt blod, men om det skedde redan strax efter Kristi födelse, när romarna tog Storbritannien i besittning, eller enbart senare ( på 1800-talet ), om det tvistar de lärde. Helt klart är det i alla fall att det finns arabiskt blod i ådrorna även om grunden är den ponnytyp som funnits lite varstans på de nordliga breddgraderna.
  Från 1100-talet finns det skriftligt bevis på att ärkediakonen Gibraldus Cambrensis sett, att en stor mängd hästar fanns i de walesiska bergen. En upptäckt han gjort under sina korståg i Wales, och att det var frågan om små hästar förstår man på flera olika sätt. Dels är det endast små hästar som överlever under så hårda förhållanden som det är i bergen, dels har man gjort selfynd från den tiden som visar på den lilla storleken. Små hästar som härdats och blivit lättfödda. De snabba, livliga och käcka rörelserna är också typiska för hästar uppfödda i starkt kuperad terräng.



Det går alltså inte att låta bli att beskriva welsh mountainponnyn även om det är en annan sektion av welsh som man egentligen skall beskriva eftersom dessa små, underbart vackra och söta, ponnyer är förutsättningen för resten. Det är alltså en ras med gamla anor och den huvudsakliga nyttan som ponnyn gjorde var att med ryttare (vuxna) valla får, men de användes också till jakt, i bergen!

Welsh cobens historia är heller inte tunn! Även här har Gibraldus Cambrensis förmedlat till eftervärlden om hur han imponerats av de snabba, eldiga springarna som reds i strider utav walesiska prinsar och hövdingar! Det var på 1100-talet, men redan på 900-talet fanns rasen beskriven, på ett idag igenkännande sätt.
  På 1400-talet var welsh coben en etablerad ras, med nästan samma rasbeskrivning som idag. Säkert finns det förutom det arabiska blodet även lite spanskt i ådrorna, dessutom en aning fullblod, travblod och hackney.
  Coben har varit ovärderlig som både rid- och dragdjur. De utförde det mesta arbetet på gårdarna förutom att de var ridhästar åt de vuxna. Barnen red på de mindre ponnyerna. Coben var också eftertraktad som vagnshäst i staden. På 1800-talet var travtävlingar med cobbar en stor attraktion. Coben används också som jakthäst.
  Till Sverige kom welsh coben inte förrän i början av 1970-talet. 1975 föddes det första svenskfödda cobfölet, men det dröjde ända till 1987 innan welshponny av cobtyp och welsh cob blev stamboksberättigade i Sverige. Welshponnyn och welsh mountain kom till Sverige något tidigare, på 1950-talet. 1970 bildades Svenska welshponnyföreningen numera Svenska welshponny- och cobföreningen.